Hejsan alla! tänkte skriva om varför jag är hopprädd idag. Jag tycker verkligen att hoppa är roligt men det som stoppar mig är mion rädsla. Det är inte höjden på hindret jag är rädd för, jag menar det är inte svårt att styra mot ett hinder och hoppa 1,10 utan det är de att jag inte vet NÄR hästen ska hoppa av. jag ska vara helt ärlig, jag kna inte ens mäta avstånd mellan hindrerna.. jag hataar tanken att hästen kan hoppa av för tidigt eller för sent jag hatar tanken av att hästen kan vägra och att jag kan trilla av.. Jag hatar tanken av att inte våga hoppa, det som mion häst faktist tycker är det roligaste som finns. Kännslan när jag kommer mot ett hinder är förjävlig rent ut sagt.. det liksom bubblar i hela magen och hela jag säger "jag kna inte jag kan inte, vi kommer väga detta kommer inte att gå" Allt blir så fel för mig.

innan jag fick min ponny Donna så vågade jag hoppa vad som helst, jag hade då Ceasar min c-ponny som var hur duktig som helst på att hoppa fast han var lite feg. Höjden var inget problem  och tanken på att hoppa gjorde mig överlycklig. Jag tog hoppträningar en gång i veckan, jag hoppade ute och jag la upp hinder på volten för att hoppa själv. PÅ ridlägrerna så var jag den som alltid hoppa högst och den som fick mycket beröm för mina fina vägar. Sen så fick jag Donna..jag säger inte att det är hennes fel, men hon ville typ inte hoppa.. hon bjöd jätte mycket på hindret sen precis innan så tvärnitade hon eller hoppa av förstort och typ slängde av mig. Jag vet inte om hon hade dåligt självförtroende när det gällde hoppningen, jag tror nog det för varför skulle hon annars inte vilja hoppa? hon var varken skadad eller tjurig så det var liksom inget sådant. Donna ville hoppa om hindrerna låg på runt 30-60 cm när dom höjde till 70-80 så började jävligheterna.. Hon vägrade ofta på oxrar, därför är jag jätte rädd för att hoppa oxrar!! Dom är så jäkla läskiga! Nu då när jag hade Maecy som liksom har gått 140 i hoppning, då blev jag säkrare men fortfarande inte helt säker. Jag hoppade mycket i början och det var på henne som jag hoppade 1 meter första gången på riktigt, allt kändes toppen och allt flöt på. Sen vid nyår detta år så fick jag en 2 dagars hopp kurs, den kursen varade i bara en dag för mig.. jag var as rädd efter första hindret. Maecy drog iväg med mig som om jag var en liten vante på hennes rygg. Hon hoppade av förstort eftersom jag var helt förstenad på hennes rygg så jag gav knappt någon eftergift.. tränaren bara pressade och pressade och där kände jag att det var nog! Nu mera så hoppar jag bara när jag själv vill det, inget tvingar mig eller ens frågar om jag vill träna hoppning. Det händer ibland att jag hoppar och känner omg detta är toppen!! leta 150 tävlingar wihoo! men egentligen så vet jag ju själv hur det är och hur jag själv känner.. och förmig så blir det inte 150 tävlingar.. för mig blir det 50 tävlingar (y)